happyjackie

Halleluja! Här har ni mig igen efter en kort och härlig dag i skolan. Vi hade friidrottsdag där vi klassvis genomförde massor av olika idrottsgrenar som man fick olika poäng för beroende på hur bra man var. I slutändan räknades totalen ihop och man mötte alla de andra samklasserna. De fyra bästa klasserna gick vidare till en stafetttävling, chockerande nog var vi en av dessa klasser som fick ställa upp på stafetten!
Och nu kommer vi till det här med deltagande, de flesta i vår klass är inte så jättepå liknande aktiviteter så de flesta totalvägrade att ställa upp på stafetten. Jag kan förstå att man tycker att det är läskigt men om man är duktig så har man ju ingentning att förlora. Det kan inte gå mer än fel och det kan inte bli värre än ett misslyckande.

Haha, jag vet inte varför jag alltid ställer upp på såna här saker. Men om alla vägrar blir jag automatiskt frivilig. Det är inställt så i min hjärna. I början av dagen sa jag till mina vänner "Synd att inte 400 meter finns med bland grenarna, det är ju jobbigt men roligt". Det visade sig i stafetten att man behövde en 100meterslöpare, en 200mlöpare, en 300mlöpare och en 400mlöpare. Jag blev tilldelad 400msträckan så jag fick verkligen stå mitt kast efter det jag dumt & oeftertänksamt sagt på morgonen.

Min vän Emma Barkeling i andra klassen fick samma sträcka. Det kändes lite back in the days då vi gick i hökarängsskolan och tävlade i 800 m faktiskt. Bortsett från det faktumet att jag blivit två år visare, två år fetare och två år långsammare :D

Som sagt så kan det inte gå mer än fel eller bli värre än ett misslyckande. Och det var precis vad det blev, ett misslyckande alltså. Jag hade den sista distansen och när jag insåg att personen som låg sist innan mig hade sprungit halva varvet innan jag ens hade fått börja så insåg jag att det var rätt kört. Men det var bara att ge allt, ha kanonkul & ta det med ett leende! Jag är iallafall nöjd med klassens prestation! WOHO ;)


Det här är en bild från hökarängsloppet som jag vann i nian, det var tider det!

Efter vi slutat gick jag hem för att plugga. När jag gjort det i en halvtimme var jag rätt trött på det och då ringde Samuel & Max och frågade om jag ville ses. Och självklart ville jag det! Det var kul att träffa dom förutom att de tycker att det är extremt roligt att småreta mig hela tiden. Mina vänner har en tendens till att tycka att det är kul att mobba mig på skoj. Jag vet inte riktigt om det är en sååå lyckad egenskap, men det får man leva med :) Jag tror att det är för att jag har så svårt för att bli sur x'D jag får skärpa mig!

Vi började även prata om att jag är naiv. Det är nog en av mina sämsta sidor trots allt, och visst stämmer det, men det ville jag inte erkänna under diskussionen eftersom det var 2 mot 1 (a)
Men det där är nog någonting som försvinner med åren tror jag, eller, hoppas iallafall.
Nej-nu-jävlar-ska-jag-ta-tag-i-mitt-plugg. CIAO <3